Du och jag , på riktigt!

Den 2 juli firade vi 3årig bröllopsdag. 

Kan inte fatta att det redan gått 3 år. 

En av de finaste stunderna i mitt liv.

Den 10 juli firade vi 8 år tillsammans.

Kan knappt minnas hur livet var innan jag träffade dig. 

När våra vägar korsades på nätet var det något som sa till mig att honom kan du bara inte missa.

Samtidigt talade en annan del av mitt inre om för mig att låta det vara. Tänk på alla gånger du blivit sviken. besviken. ensam. sårad. 

Jag hade ju gjort en pakt med mig själv att jag skulle använda det där året till att njuta av livet som singel .

Motvilligt, omedveten i mitt egna medvetande arbetade min hjärna och mitt hjärta. 

Han är snygg och charmig, snäll och rolig men släpp det nu.

Jag levde i förnekelse , en förnekelse inför mig själv och mina känslor. 

JAG VILL!

Inte.....

men jag vill ju ....... innerst inne. 

Det vet jag. 

Vi fikade, pratade och skrattade. 

Det fick dock inte verka som om jag hade för kul för då kanske han trodde...

Ja trodde vad då egentligen? 

Att jag var intresserad .

Jag hade vilselett förr och det var aldrig min avsikt. 

Hur mycket jag än försökte att förtränga kom du till mig 

i mina tankar

till mitt hem

Dina armar kring mina kändes lika naturligt som sol en het sommardag. 

Jag ville inte att du skulle åka.

Aldrig någonsin. 

Men du släppte taget , för en stund.

Jag sa inget utan fortsatte pressa ihop mina tunna ögonlock och tog några extra tunga andetag för att dölja min vakenhet. 

Dina hand gled längs med min rygg, och mina solkyssta ben. 

Du la på mig det tunna täcket och kysste mig försiktigt på kinden. 

Rörde dig med snabba men försiktiga steg i tron om att du avslägsnat dig obemärkt. 

När du och din skugga lämnat rummet vände jag mig försiktigt om och tittade mot dörren.

I samma stund visste jag att känslan som fanns i min kropp var sann.

Den var på riktigt. 

Det var han med stort H som precis lämnat mig.

Lämnat mig för första gången som vi.

En sak var säker, det var definitvt inte den sista.

Du och jag

Blev på riktigt 

den 10/7 

En varm sommarkväll.

 Där i folkmassan bland miljoner toner.

Tog du min hand, kysste mina läppar.

Det var som ljuv musik 

När det blev vi. 

Såhär 8 år senare är det underbart att minnas hur det var, hur det blev. 

Tänk vilken tur att jag kröp in i ditt kryp in ;)