fredag, augusti 22, 2008

Husvisning, Nostalgi och svimming

Igår så var vi på husvisning igen .I går var de faktiskt min farmors gamla hus som hade visning., Ja alltså de var 15 år sen hon bodde där, hon dog i början av 90 talet, men nu ska de som haft huset efter sälja, så vi fck bara lov att gå dit å kolla. Dessvärre om man får säga så har de renoverat nästan allt utom toaletterna. Men jag kunde ändå minnas hur det såg ut när jag var där när jag var liten. Jag gillade att vara där kom jag ihåg.
Farmor hade en godiskål där låg de oftast polskagrisar, en godis som inte är så supergod men man tar en bara för att :)
Bäst gillade jag att vara där på Julen. Jag är så glad att vi har videofilm från flera jular som spenderats där, de hjälper en att minnas de härliga stunderna.

När jag var liten så firade vi först hos Farmor med mat, kalle anka och paket, sedan åkte vi vidare till mormor för mer mat och paket. Ett utmärkt koncept när de bodde så nära varandra. Då fick båda föräldrarna träffa sin släkt å barnen både mor och farföräldrar.

Dessvärre har jag aldrig träffat farfar då han dog långt innan jag ens var påtänkt. Tråkigt men tur att det fanns kameror redan på den tiden.

jag saknar mina härliga avlidna släktingar ibland.
Farmor och hennes kubb, och glassen hon alltid hade hemma med en flicka med tofsar och en sked i handen på framsidan, å så hennes vita pepparkakor som man trodde var gamla när man var liten ;)

Gammelfarmor hon var så himla gullig och rådde om sig själv ända in i det sista. Jag älskade att åka å hälsa på henne, speciellt på hösten då vi plockade äpplen och plommon mm från hennes stora trädgård.

Morfar, hans tacksamhet när vi lussade år efter år för honom och de andra äldre släktingarna.
Han tyckte alltid att vi var så himla bra

Gammelmorfar. Krutgubben själv som klättrade på stegar ända kring 80 åringssnåret.
När han dog tror jag att han var nöjd med allt han hade åstakommit i livet.

Oj vad nostalgisk jag blev nu.

Iaf egentligen så skulle ja berätta om en annan sak. En sak som hände efter visningen.
jag och peter stod och pratade med mamma å pappa, eller de var väl peter å pappa som prata.
Jag stod iaf precis brevid å plötsligt börjar jag känna mig lite konstig. några sekunder senare faller jag tydligen ihop och de fångar upp mig och sätter mig i baksätet. Jag minns ingenting förrän ja får vatten av pappa, ser suddigt och hör ingenting. Men sakta men säkert börjar de återgå till det bättre. å de leder mig till vår bil å vi åker allesammans till ica, för att inhandla lite energi till mig. Måste säga att de var en riktigt otäck upplevelse.

Ja har svimmat en gång förut för flera år sedan, då var jag själv hemma och svimmade i köket, fattade inget å när jag vaknade upp igen visste inte jag alls hur länge ja legat där, 10 sek, 10 min eller mer. Usch d är otäckt att svimma.

1 kommentar:

pappa sa...

Hej Pärlan

Vilka fina rader om de människor som inte längre finns bland oss men som är ditt kött och blod

kram
pappa